
Systrarna adopterades till olika länder – hittade varandra på Tiktok
Emelie och Rachel om osannolika berättelsen • ”Hon såg ut som mig – var helt i chock”
Emelie Moe, 25, adopterades från Colombia till Sverige år 2 000.
I handlingarna fanns uppgifter om en biologisk helsyster som också adopterats.
Hela livet har hon undrat vem systern är, fram till i februari i år, när amerikanska Rachel Weiner dök upp i Emelies Tiktokflöde.
– Hon såg ut som mig. Jag var helt i chock, säger hon.
Det var en dag i februari i år som 25-åriga Emelie Moe, från Västerhaninge utanför Stockholm, scrollade på Tiktok. Och helt plötsligt poppade en tjej upp i flödet. En tjej som berättade om sin adoptionsprocess från Colombias huvudstad Bogotà till New York i USA. En tjej som såg ut som henne själv.
– Jag gapade och tyckte att vi var identiska. Så jag gick in på hennes profil och såg en video från när hon var liten och då tänkte jag bara att “det här kan inte vara sant, det är galet. Hon ser ut som mig,” säger Emelie Moe till TV4 Nyheterna.
Redan i Emelie Moes adoptionspapper stod det att hon hade en, något år äldre, biologisk helsyster, Karen Paula, som också adopterats. Men att inte veta något mer än det har varit svårt. Har hon det bra? Vem är hon? Har hon fått en bra familj? Lever hon ens?
– Jag har varit så ledsen, så ensam och vilsen i mig själv, säger Emelie.
Sökte upp biologiska mamman
På andra sidan Atlanten hade Rachel, vid 18-års ålder, börjat leta upp sin biologiska mamma men det tog flera år innan det blev träff. Och under det första videosamtalet hon sedan hade med sin biologiska mamma hann hon aldrig få veta att det fanns en syster till, som också hade samma pappa.
– Jag trodde inte att det var möjligt att ha ett syskon eftersom den biologiska pappan försvann efter att jag föddes. Så jag trodde att det var omöjligt att ha ett biologiskt helsyskon, säger Rachel Wiener.
Men det var inte omöjligt.
Den biologiska pappan hade kommit tillbaka och ingivit falska förhoppningar om ett bättre liv tillsammans med mamman. Emelie kom till världen, men historien upprepade sig och hon blev också lämnad på barnhem, men på ett annat i Bogotà. När hon var fem månader adopterades hon till Sverige.
”Du ser ut som mig”
De viktiga ledtrådarna stod i adoptionspappren, visade det sig. När Emelie kommenterade under Rachels Tiktok-video trodde hon att det var en bluff och att någon ville åt henne. Men Emelie kunde nämna både namnet på den biologiska mamman och det namn som Rachel hade i Colombia. Hon kunde visa bilder på ett barn som likväl hade kunnat vara på henne själv. Och när Emelie dessutom kunde visa samma bild på mamman som Rachel fått så var hon övertygad.
Hon hade en jämnårig lillasyster.
I Sverige.
– För mig var det mer av en överraskning och chockartat att ha en helsyster, säger Rachel.
De hördes över Facetime och stirrade mest på varandra och det första de sa till varandra var att ”Du ser ut som mig”.
– Sedan pratade vi i två timmar, säger Emelie.
Saknad pusselbit
För ett halvår sedan visste de inte att den andra fanns. Nu har de daglig kontakt och överraskas fortfarande av deras alla likheter.
– Jag visste inte att hon fanns, säger Rachel. Men nu när jag fått reda på det och när jag också fått se Emelies reaktion så är jag bara så känslosam och glad. Hon är verkligen den saknade pusselbiten för mig också som jag aldrig visste att jag saknade.
Rachel fortsätter:
– Det roliga är att när jag var liten så försökte jag få mina föräldrar att adoptera ett till barn, en tjej. Jag hade en bror och jag älskar honom, men det är ändå något med att vara tjej och att vilja ha en syster. Att jag nu har det gör mig väldigt, väldigt rörd, och glad.
Sverigebesök
I juni, lagom till Emelies 25-årsdag, kom Rachel för första gången till Sverige på besök. För Rachel var det en oerhört nervös sjutimmarsflygning till ett land hon aldrig besökt, till ovisshet och till en människa hon aldrig träffat. Och för Emelie var det timmar av planering, en nervös biltur till Arlanda med sina föräldrar. En nervös väntan på att systern hon sökt efter hela livet skulle komma in i ankomsthallen, på flygplatsen.
Sen, helt plötsligt, kom hon.
Jetlaggad och överväldigad stapplade Rachel ut med sin resväska och en chockad, glad och lättad Emelie sprang fram och mötte den syster hon letat efter så länge.
– Det var den bästa kramen någonsin. Det är min syster som jag äntligen får chansen att krama och umgås med och dela mitt liv med. Dela allt med, säger Emelie och fortsätter:
– Jag är bara så glad att jag har henne i mitt liv nu. Jag är inte ensam längre. Jag har henne, min saknade pusselbit.