Mikael Wiehes sista samtal med Björn Afzelius

Mikael Wiehe och Björn Afzelius var inte bara musikaliskt sammansvetsade. De var även mycket goda vänner. I sitt sommarprat berättar Mikael Wiehe om sitt sista samtal med vännen.

Mikael Wiehe berättar under sitt sommarprat i P1 att han drabbats av Alzheimers. I samband med detta tackar han sin publik för alla fina år, och för den karriär han haft. En karriär som inte bara bjudit på fina musikaliska minnen, utan även skapat starka vänskapsband.

Mikael Wiehe och Björn Afzelius

I sommarpratet berättar om relationen med Björn Afzelius. De var nämligen inte bara kollegor, utan även bästa vänner. Duon spelade tillsammans Hoola Bandoola Band och gick sen vidare till att skriva musik ihop. Med låtar som ”Mitt hjärtas fågel” och ”Ljuset” satte de ord på allt ifrån sorg, till smärta och förstås även kärlek. Men även privat hade de en varm och nära relation.
– Vi semestrade tillsammans med våra familjer. Våra barn lekte med varandra, vi åt oändliga middagar och drack fantastiska viner tillsammans. Och vi pratade om allt det som män pratar om när de har ätit oändliga middagar och druckit fantastiska viner. Vi pratade om livet, och döden, och kärleken, och politiken, säger Mikael i sitt sommarprat.

Sista samtalet med vännen

Han berättar hur det var när Björn Afzelius besökte honom i Göteborg och kom med det dystra beskedet att han drabbats av lungcancer.
– 1997 i september kom Björn ner till Malmö från Göteborg och berättade att han hade fått lungcancer. Han visste att han skulle dö. När han hade åkt tillbaka skrev jag ”Den jag kunde va” och jag spelade den för honom nästa gång vi sågs. Han bad mig spela den på hans begravning.

Två år senare, den 15 februari 1999 befann sig Mikael Wiehe på den stora fängelsegården till Robben Island Prison i Kapstaden, och kunde inte låta bli att ringa sin käre vän. Han berättade vart han befann sig och fick ett entusiastiskt gensvar. Det han inte visste då var att det skulle bli den sista gången han skulle få höra sin bästa väns röst.
– Björn sa: ”Det är ju fantastiskt. Har du tänkt på det Mikael, att du och jag har spelat ihop från Nordkap i Norge till Godahoppsudden i Sydafrika. Det är det min själ inte många som har gjort.” Och det var sista gången jag hörde hans röst. Två dagar senare var han död. 

Precis som han lovat så sjöng Mikael Wiehe på Björn Afzelius begravning, en stor uppgift som visade vilket starkt band de haft till varandra.
– Vi skrattade mycket, vi grälade någon gång. Vi stod varandra kort sagt mycket nära, säger han i sitt sommarprat.

Vila i frid, Björn. Du är evigt saknad, aldrig glömd.