Familjens sorg: Kevin, 25, dog på jobbet

VÄCKELSÅNG. Kevin Calmernäs, 25, hade hittat sitt drömjobb som svetsare.

Han såg fram emot att skaffa barn, köpa hus och bli klar med sin röda Volvo 740.

Men sedan kom tåget.

På den stora köksön i huset i Väckelsång har det dykt upp nya blombuketter varje dag i tre veckors tid.

I sovrummet, vardagsrummet och köket hänger porträtt på deras älskade Kevin. På en bild åker han vattenskoter och ler stort mot kameran.

Innan Jessica Nickel Thordsson, 53, stänger igen ytterdörren säger hon hejdå Kevin. Filten och bullarna är nedpackade i väskan.

– Livet tog lite slut den 24 april, säger hon.

”Var aldrig rädd för någonting”

Levnadsglad och lite tokig.

Kevin Calmernäs beskrivs som en omtänksam, snäll och överbeskyddande bror till sina sex systrar. Han älskade motorer – och fart.

Han hjälpte alltid till, vare sig det handlade om att byta sommardäck, fixa lillasyster Miras moppe eller ha olika projekt med sin 12-åriga systerson Adam.

25-åringens stora projekt var en röd Volvo 740 med en BMW-motor med 600 hästkrafter.

– Han var aldrig rädd för någonting. Det säger hans kompisar med, att han bara gjorde det med livet som insats, säger Jessica Nickel Thordsson.

Kevin drömde om att köpa hus och att skaffa barn med sin sambo. För ett år sedan fick han jobb som svetsare. Det innebar obekväma arbetstider, vilket var precis som han ville ha det.

– Han var så stolt. Han hade hade hittat sitt drömjobb. Han sa det bara för några månader sen att ’jag mår så bra, mamma’, säger Jessica Nickel Thordsson.

Ringde sonen – fick inget svar

På eftermiddagen den 24 april befann sig Kevin Calmernäs tillsammans med en kollega på bangården i Malmö för att arbeta.

Samtidigt var mamma Jessica på väg hem från Stockholm i bil. När hon körde hem till Väckelsång stannade hon till på en mack för att ladda sin elbil och köpa en korv.

Sedan kom notisen.

Arbetsplatsolycka på tågspår i Malmö.

Hon minns att hon frös till. Det var ju där Kevin jobbade. Jessica ringde sin son men fick inget svar, och när hon försökte igen gick det inte att komma fram.

Då skrev hon: ’Hallå Kevin?’. Hela tiden i kroppen kände hon att det var något som inte stämde. Samtidigt jämförde hon hans platsinformation i mobilen med platsen där olyckan hade skett.

Helvete, det är exakt där han är, tänkte hon.

Hörde ingenting

Sekunder senare blev hon uppringd av Kevins chef som med tyngd i rösten bekräftar att det har skett en olycka, men att han inte visste mer än så.

Hela familjen satte sig i olika bilar med riktning mot Malmö. Är han död? Lever han? Det hann gå flera timmar utan att de fick svar. Under tiden fick de själva turas om att ringa in till SOS Alarm och polisen för att fråga om vad som hade hänt honom.

– Ingen talade om någonting för oss överhuvudtaget, säger Jessica.

När Kevins sambo kom fram till sjukhuset i Malmö fick hon dödsbeskedet. I handen fick hon sorgeböcker och en uppmaning att ringa 1177.

– Det var allt. Hon är 21 år gammal och har förlorat sitt livs kärlek, säger Jessica.

 Boije, 62, dog på jobbet – ingen ställs till svars

”Jag skrek”

Kevins pappa fick beskedet av en polis på en parkering och en timma senare blev Jessica uppringd av en polis efter att hon kört in på en lastbilsparkering.

– Jag slängde mig rakt ut på gatan och skrek. Och inte en människa kom ut. Jag skrek ’mitt barn mitt barn’, säger hon och berättar att hon fick köra hem till Väckelsång helt själv.

De närmaste är besvikna på att de själva fick jaga efter information.

– Hur kan man ge ett sånt besked så? Det tycker jag är att smutskasta mitt barn, säger Jessica, som också är kritisk till att det dröjde cirka två veckor innan polisen hörde av sig på nytt.

”Ska leva kvar i vår familj”

Roshögen på kistan växte sig bara större och större på Kevins begravning.

Över 200 personer kom till ceremonin för att hedra hans minne. Kapellet var så fullt så att människor var tvungna att stå utanför och lyssna. Samtidigt stod hans röda Volvo på gräsmattan.

– Den ska leva kvar i vår familj. Det är ju hans sista projekt, säger Jessica.

Sedan olyckan har hon slutat lyssna på musik. När hon ser ett Öresundståg komma rullandes täcker hon för ögonen. Tron på Gud har hon också tappat lite.

När Jessica pratar om sin son använder hon är och inte var.

– Jag känner honom överallt.

En förundersökning om arbetsmiljöbrott, vållande till annans död och grovt vållande till kroppsskada har inletts efter olyckan. Parallellt utreds det av Haverikommissionen.

Kevins kollega överlevde med allvarliga skador.

Så länge utredningen pågår vill familjen inte spekulera i vad som hände på spåren. Inte heller Trafikverket vill kommentera.

– Jag hoppas bara att han inte hann bli rädd. Jag hoppas att han inte hann se tåget, säger Jessica.

På besök varje dag

Det är alltid någon där.

Kevins barndomsvän och bästa vän Viktor Jacobsson, 26, är redan framme vid korset när Jessica och hennes döttrar kliver ur bilen.

– Det blir lite för verkligt när jag är här, säger han.

Så fort ett gravljus brunnit ut så sätts det dit ett nytt. Kevins föräldrar har besökt graven varje dag. Ibland två gånger om dagen. Systern Felicia Nickel Wessberg har dåligt samvete de dagar hon inte är där.

De har alla svårt att ta in att han inte finns längre.

– Han ska vara här med oss. Att behöva inse att det har hänt, det är för jävligt. Han ville leva. Han älskade livet, säger Felicia Nickel Wessberg.

– Vi får ju aldrig tillbaka honom och det gör så himla ont. Det kämpar jag med varje dag att man önskar att han hade varit någon annanstans. Det hjälper inte. Vi får ju inte honom tillbaka, säger Jessica Nickel Thordsson.

Mellan tårarna kramar de om varandra. De slår sig ner vid graven. De tittar på de röda nejlikorna, murgrönan, margeriter.

På det vita korset.

I morgon är de tillbaka.