“Ett vackert minne i ett mörker: Ronnys vän omkom i spårolyckan – ”Han var otroligt fin””
”En otroligt fin människa” – vännen Ronny om mannen som omkom i tågolyckan i Örebro
En ung man i 25-årsåldern, som älskade sitt arbete inom hemvården och var känd som en stor glädjespridare, är en av de tre som omkom i den svåra tågolyckan i Örebro. Vännen Ronny Magnil beskriver honom med värme – men också med frustration och ilska över att olycksplatsen länge varit omtalad som farlig.
Olyckan: tre personer omkom
Det var sent på onsdagskvällen, klockan 22.45, som polis, räddningstjänst och ambulans ryckte ut efter larm om att ett tåg kört på tre personer vid en järnvägsövergång i Örebro.
En man i 25-årsåldern, en kvinna i 20-årsåldern och en pojke i yngre tonåren omkom. Samtliga anhöriga är underrättade.
”Jag fick en chock – det är fruktansvärt sorgligt”
För Ronny Magnil, 34, har det senaste dygnet varit omtumlande. En av de omkomna var hans nära vän.
– Min bror ringde i morse och sa att han hade en tråkig nyhet. Jag fick en chock när han sa att det var vår vän som dött i olyckan. Jag visste att något hade hänt, men inte att det var han, säger Ronny.
Han beskriver sin vän som varm, humoristisk och genuint snäll.
– Han var en otroligt fin människa. Han var jätteglad när han fick jobbet inom hemvården, han arbetade nätter och trivdes så bra. Han tyckte han tjänade bra och var stolt över det.
Ronny tåras när han fortsätter:
– Han gjorde bra saker, spred glädje och älskade musik – ”good vibes” som han kallade det. Han kunde umgås med vem som helst. En sån där person som alltid såg det bästa i människor.
”Det verkar inte spela någon roll att människor dör”
Förutom sorgen bär Ronny på stark ilska.
– Man blir förbannad. Den där övergången är Örebros mest omtalade. Det har dött människor där tidigare, men det händer ingenting. Det är fruktansvärt.
Han menar att problemet vid Södra station länge varit känt bland resenärer.
– Jag är både ledsen och arg. Det är en ström av folk som går där, och det är lätt att bara följa efter den som går först. Så fungerar människor. Men platsen är farlig – och det verkar inte räcka att människor dör för att något ska göras åt det.
