Emy Storm spelade Emils mamma – och tog svenska folket med storm

Hon har stått på teaterscenen, spelat mamma i Kvarteret Korpen. Men speciellt rollen som Emils mamma skulle göra den jordnära skogshuggardottern folkkär. Den 20 maj 2025 var det 100 år sedan ”Teatersveriges mesta morsa” föddes i en röd liten stuga i Hälsingland.

Under hela sin livstid for mamman knappt ens utanför kyrkbyn.

Ett släktdrag, kanske.

För Emy Storms anfäder var inte direkt av det rörliga och äventyrliga slaget.

Så tidigt som på 1500-talet går det att finna en viss Mårten Olofsson som troget odlade den mark och högg den skog som därefter skulle vårdas av närmare 15 generationer.

Emy Storm undantagen.

Varifrån flickans rastlöshet kom, är svårt att säga. Kanske rörde det sig helt enkelt om den eviga drömmen om ett bättre liv än föräldrarnas?

Flyttade till Stockholm som 15-åring

Pappa Jonas var skogshuggare och mamma Elsa den typiska svenska arbetarhustrun. Ingen av dem tycks riktigt ha förstått vad det yngsta barnet redan som 15-åring skulle till Stockholm och göra.

Där fick Emmy, som hon först stavade namnet, bostad på Sigtunagatan 8 och jobb som hembiträde. Därefter blev hon servitris på varuhuset NK:s konditori. ”Brickflicka” som hon själv kallade det.

Hemma var hon van vid det sparsmakade elvakaffet. Nu fick hon skåda överflödet i form av läckra bakelser och färgglada tårtor.

Till Stockholm hade hon rest med den hemliga drömmen att bli skådespelerska, men NK ställde ett krav när det gällde tjänstledighet: Att hon framträdde på en fest för firmans styrelse.

– Så det gjorde jag förstås, berättade hon senare i en intervju.

– Dagen därpå blev jag inkallad till självaste direktören och trodde jag skulle få sparken. Döm om min förvåning när han sa: ”Vi tyckte fröken Storm var så duktig att vi har beslutat oss för att finansiera frökens teaterstudier under ett år.”

”Självaste direktören” hette Ragnar Sachs och skulle sedermera gifta sig med aktrisen Karin Ekelund, som just slagit igenom i Hasse Ekmans komedi ”Med dej i mina armar”.

Emy Storm gick teaterskola

Om NK-chefen ägde en särskild blick för unga scentalanger är möjligt. För det blev han som föreslog den nu 24-åriga Emy att börja på Gösta Terserus teaterskola.

Munkbrostudion, som den kallades, ansågs som en bra förstudie till Dramatens årliga antagning. Och vid tredje försöket, 1951, släpptes skogsarbetardotter in i de kungliga salongerna.

Där blev hon klasskamrat med bland andra Meg Westergren och Gunilla Pontén. På skolan fanns även en viss Jan Malmsjö mot vilken Emy kom att spela i en elevuppsättning av Carl Jonas Love Almquists ”Ramido Marinesco”.

Succén blev så rejäl att den lades in i teaterns officiella repertoar, vilket var ytterst ovanligt.

Men kaffebrickorna fortsatte att förfölja Emy – om än på ett helt annat vis.

Bland NK:s bakverk hade hon blivit kompis med en annan blivande kändis, Lissi Alandh. Nu blev de även skolkamrater, samtidigt som Emy kammade hem sin första filmroll – som just kaféservitris.

Första filmrollen i Hasse Ekmans ”Banketten”

Debuten på vita duken skedde i Hasse Ekmans ”Banketten” och kom att leda till roller i pjäser av tungviktare som Aristofanes, Molière, Strindberg, Lorca och Brecht.

Vad regissörerna framför allt gillade hos henne tycks ha varit den realistiska, närmast lågmälda spelstilen.

Innanför de 169 centimetrarna rymdes såväl en lågmäld känslighet som en trubbig barskhet, vilket gjorde henne perfekt att speciellt gestalta utsatta arbetarkvinnor och handfasta bondmoror.

Emy ägde en sorts låg tyngdpunkt som skapade stark trovärdighet. Man litade på hennes rollfigurer, helt enkelt. Oavsett om det handlade om den slutkörda alkoholisthustrun i ”Kvarteret Korpen” eller Rävfarmarns rekorderliga Hilma i ”Hedebyborna”. ”Teatersveriges mesta morsa” som nån skrev.

Och ryktet om framgången nådde förstås även barndomsbygden, där man annars var van vid att släkten Storm producerat generationer av anonyma torpare, soldater, arbetare, fäbodjäntor, pigor och bönder.

Ingen av förfäderna kunde skryta med någon vidare skolutbildning och hade när det gällt läsning av prästen fått betygen ”hjälpligt” eller ”försvarligt”. Några hade till och med noterats som ”lösdrivare”. Så när den hemvändaren aktrisen sommaren 1956 plåtades med familjen av en lokal pressfotograf, kunde man av förklarliga skäl se stoltheten lysa i föräldrarnas ögon.

Gift med Göte Fyhring fram till sin död

Emy hade dessutom med sig en fästman som också var något av en filmstjärna.

Göte Fyhring var fyra år yngre och såg påfallande bra ut – även om den skånske ingenjörssonen verkade en smula bortkommen bland mjölkpallar, huggkubbar och utedass.

Paret skulle gifta sig två år senare, följas åt till anställningar vid stadsteatrar i Östergötland och Malmö, och hålla ihop livet ut.

När Emy avled 89 år gammal efter en stroke på ett vårdhem i Malmö den 24 november 2014 var Göte otröstlig:

– Jag mår förfärligt. Saknaden är enorm. Hela vårt liv har varit sammanvävt sedan vi jobbade ihop på Intiman-teatern 1951.

Spelade Emil i Lönnebergas mamma Alma

Tillsammans hade de fått barnen ­Jonas och Kajsa, som möjligen var bra att öva på när Emy 1971 axlade den roll som kom att bli hennes mest folkkära: Emil i Lönnebergas mamma Alma.

Karaktären passade henne perfekt. Som barn hemma i Alfta hade hon många gånger mött samma sorts kvinna i kök och mjölkrum: En hårt prövad bondmora som förgäves försökte hålla ordning på sina illbattiga barn. Men samtidigt ömsint, godhjärtad, snäll och obrottsligt lojal.

Och till skillnad mot många kollegor, som tröttnade på att ständigt förknippas med sina rollfigurer, var Emy Storm bara glad när ungar på gatan i årtal efteråt pekade på henne och skrek:

– Titta, där går Emil i Lönnebergas mamma!

Fast sonen Jonas var inte lika road och ropade tillbaka:

– Nej, det är faktiskt m i n mamma!