Alice Winocour om varför hennes ”Couture” med Angelina Jolie i huvudrollen inte handlar om mode

Alice Winocour och ensemblen från Couture trotsade det ösregnet i San Sebastian på söndagskvällen när de klev in på röda mattan för den europeiska premiären av sitt djupt känslosamma nya drama. Trots det ovanligt våta vädret var stämningen laddad med spänning och beundran för den franska regissörens senaste verk – en film som dyker ner under modevärldens glansiga yta för att avslöja en berättelse om motståndskraft, systerskap och överlevnad.

Winocour, en av Frankrikes mest respekterade samtida filmskapare, har länge hyllats för sin förmåga att skildra intima mänskliga upplevelser genom slående visuell berättande. Känd för sitt César-vinnande manus Mustang och sina hyllade spelfilmer Proxima (med Eva Green i huvudrollen) och Paris Memories (med Virginie Efira i spetsen), återvänder hon till San Sebastian Film Festival med Couture , ett projekt som kombinerar glamour och allvar i lika mått.

I berättelsens centrum står Angelina Jolie, som spelar Maxine – en hyllad amerikansk filmregissör som bjudits in för att skapa ett kort konstnärligt verk till ett stort evenemang under Paris Fashion Week. Fördjupad i en värld av skönhet, kaos och obeveklig kreativitet börjar Maxines noggrant utvalda liv nystas upp när hon får en chockerande bröstcancerdiagnos.

När hon konfronterar sin sjukdom måste Maxine konfrontera sin egen sårbarhet i en miljö besatt av perfektion. Det som börjar som en film om mode förvandlas långsamt till en meditation över identitet, kvinnlighet och den tysta styrka som uppstår i krissituationer. Omgiven av en livfull ensemble av karaktärer – modeller, designers, assistenter och konstnärer – upptäcker Maxine oväntade band och en outtalad känsla av solidaritet bland kvinnor som, under glamouren, delar samma rädslor, smärta och mod.

Med Couture levererar Winocour inte en film om kläder eller catwalks, utan om kopplingar – mellan kvinnor, mellan konst och liv, och mellan den bländande illusionen av skönhet och den råa sanningen i den mänskliga anden. Genom Jolies gripande prestation och Winocours känsliga regi blir filmen en hyllning till motståndskraft, transformation och kraften i att stå tillsammans även i livets mest sköra stunder.