
Anders Bagge om att jämföra sig med andra
Anders Bagge är både låtskrivare, musikproducent, artist och tv-profil. Nu berättar han för Nöjeslivet om tankarna kring press, skönhetsideal och att jämföra sig med andra.
När Anders Bagge klev upp på Melodifestivalens scen var det många som för första gången hörde honom sjunga. Responsen blev överväldigande. Många var djupt imponerade av hans röst och för honom blev det en både karriärmässig och personlig resa.
– Det var kanske det bästa beslutet jag tagit. Inte bara för musiken utan för min personlighet. Jag vågade mer. En del visste inte ens att jag kunde sjunga, de trodde jag bara var en tv-personlighet, säger han när Nöjeslivet får en pratstund med honom inför stundande Rhapsody Rock i början av augusti.
Anders Bagge om musiken
Berömmet från publiken har stärkt honom, men han är vädligt noga med att inte fastna i att jämföra sig med andra. Istället uttrycker han en stolthet över den svenska musikscenen i stort.
– Jag har inget behov av att bli världens bästa. Det är jag inte. Men jag är glad att jag har glädjen, inte avundsjukan. Det tror jag är den sämsta egenskapen man kan ha som artist.
Han beskriver hur han ibland tänker att andra är bättre än vad han själv är, men att det inte är det som står i fokus.
– Det är kul. Jag är väldigt ödmjuk i det.
Att det finns en utseendefixering inom branschen är knappast någon hemlighet, och vad gäller Anders så uppmanar han unga idag att lägga undan mobilen ett tag och istället känna efter vad som får en att må bra på riktigt.
– Jag väger långt över hundra och är glad ändå. Jag är bara en glad figur som tycker om att sjunga. Det skulle vara skitsvårt för mig att försöka vara någon annan.
– Men sen förstår jag ju. Jag tycker det är hemskt hur alla stackars ungdomar liksom måste leva upp till hur man ska vara. Någon borde bara stanna upp och säga: stäng av telefonen i två veckor. För då ser du, det som var rätt i går är inte lika coolt i dag, och i morgon är det något helt annat som gäller. Allt går för fort.
– Ungdomar behöver stanna upp och fråga sig: vad är mina kvaliteter? Varför vill jag ens vara som alla andra?
Tankarna kring att jämföra sig med andra
Han beskriver att det fina ligger i människors olikheter och det som faktiskt gör oss unika.
– Tänk ett zoo med bara björnar, hur kul är det? Eller ett band med bara basister. Det är aldrig bra. Våga tro på dig själv. För om du lyckas då har du inte gjort det på grund av att du ”varit” någon annan.
Vad gäller skönhetsingrepp så säger han kort och gott:
– Jag tycker man är fin som man är.