12-årige Melvin föddes med Aperts syndrom: ”Folk pekar och skrattar”

Opererats nära 20 gånger • Mammans önskan

12-åriga Melvin föddes med Aperts syndrom vilket bland annat innebär missbildningar i kranium och ansiktsskelettet.
Han har opererats nära 20 gånger och har fått vänja sig vid att folk reagerar på hur han ser ut.
– Vi önskar att folk kom fram till oss istället för att peka och skratta säger Melvins mamma Malin.

När Melvin låg i mamma Malin Kristenssons mage visste ingen om att han skulle födas med syndromet.

– Det var en liten chock när han föddes och vi visste ingenting om Aperts syndom, säger Malin Kristensson.

I Sverige föds bara ett barn om året med syndromet som kännetecknas av bland annat missbildningar i kranium och sammanväxta fingrar. Missbildningar i ansiktsskelettet kan leda till andningssvårigheter och felställningar i bettet.

Smärtsam operation

Av de cirka 20 operationerna som Melvin har behövt göra är den senaste den värsta. Han hade skruvar i ansiktet som satt fast i en ställning, och drogs åt en millimeter om dagen för att flytta fram ansiktet. Efter två och en halv smärtsamma månader hade ansiktet flyttats tre centimeter.

– Det var ju jobbigt och gjorde ont, säger Melvin i Nyhetsmorgon.

När ansiktet flyttades fram blev det lättare för Melvin att andas. Men han kommer behöva göra några ytterligare operationer.

– Nästa blir i 18-19-årsåldern, en käkoperation när ansiktet har växt färdigt, säger Malin Kristensson.

Vanligt liv – ovanliga reaktioner

Melvin behöver inga anpassningar i skolan mer än en särskild stol och ett eget tangentbord. Han lever ett ganska vanligt liv och gillar att köra cross, bowla och att titta på när hockeylaget Malmö Redhawks spelar.

Under sin medverkan i Nyhetsmorgon får Melvin plötsligt en hälsning från favoritlagets lagkapten Fredrik Händemark – och skiner upp.

Men ute i offentligheten händer det att folk tittar och pekar. En del frågar vad som har hänt.

– De som väl vågar komma fram undrar vad som har hänt med Melvin. Och när man förklarar att det är ett syndrom är det som att det är ingenting, det funkar. Men det är värre med de som inte frågar. Vi önskar att de kom fram istället för att peka och skratta säger Malin Kristensson.