ALS-sjuke Torsten blir sämre varje dag – nu har han samlat in miljoner
Över 2,5 miljoner kronor har samlats in till Hjärnfonden genom Torsten Gabrielsons initiativ.
Han fyllde 42 år den 15 november och lever med den dödliga sjukdomen ALS.
För Torsten och hans familj är hopp om framtiden den största gåvan – och det hoppet står till forskningen.
– Den bästa presenten någon kan ge mig och min familj är hopp. Och vårt enda hopp står till forskningen, säger Torsten Gabrielson.
Torsten Gabrielson från Karlstad fick sin ALS-diagnos hösten 2023 och sjukdomen har snabbt försämrat hans kropp. Han brukade älska att vara ute i naturen, ta löprundor och spela med sitt band.
Det var när vänsterhanden inte längre fungerade som han först märkte att något var fel. Trots övning blev det inte bättre.
Fysisk försämring
Sedan diagnosen har Torsten försämrats kraftigt. Från att ha kunnat gå med hjälp av rullator kan han nu inte gå alls utan stöd.
Allt han älskade att göra har blivit omöjligt. Kroppen har sakta brutits ned.
I dag kan Torsten bara ta sig ut med permobil, har svårt att svälja, talet är sämre och musklerna försvagas stegvis. Det finns ingen behandling som hjälper mot ALS, men han hoppas ändå på ett mirakel.
Han är ensamstående pappa till fyra biologiska barn och en bonusdotter, där den yngsta är fyra år. Barnen bor hos honom ungefär halva tiden och han klarar fortfarande av att hämta och lämna på skola och förskola när hälsan tillåter.
Hoppas kunna hjälpa andra
ALS drabbar drygt 400 svenskar varje år, oftast äldre än Torsten. Sjukdomen leder till gradvis förlamning och till slut slutar andningen att fungera. Flera studier pågår med nya preparat, främst för patienter med vissa ärftliga former, men Torsten får inte delta eftersom hans symtom pågått för länge.
Genom sin insamling till Hjärnforskningen vill han bidra till framtida botemedel, även om det inte hinner hjälpa honom själv.
– Hoppas gör jag ju, att jag ska kunna ta del av forskningen, men det kanske inte är så realistiskt. Jag tänker inte så mycket framåt.
– Jag går upp tre månader i taget. Tre månader går jag upp planer för nästa tre månader. Längre än så tänker jag inte och planerar inte, säger Torsten Gabrielson.
Barnen vet att pappa är sjuk och svag, och de yngre är omedvetna om vad som väntar. De tycker det är tråkigt att han är sjuk och inte kan göra lika mycket med dem längre.
– Vi hoppas att pappa ska kunna gå, spela fotboll och cykla igen. Det är tråkigt att pappa är sjuk och inte kan göra lika mycket med oss längre, säger de. Vi hoppas att medicin ska göra honom frisk igen.
