Ett år efter den ofattbara tragedin i Nes – modern och mormodern bryter tystnaden
Ett år har gått sedan den fruktansvärda tragedin i Nes, där Katrine Nordli Korslund (30), Victoria Nordli Korslund (24) och lilla Emily Nordli Andresen, endast tio månader gammal, brutalt miste livet. Händelsen chockade hela Norge och lämnade en familj och ett samhälle i djup sorg.
Vid en gripande minnesceremoni i Ingeborgrud kyrka valde modern och mormodern att bryta tystnaden. Inför de församlade delade hon med sig av sina innersta känslor och minnen av sina älskade döttrar och barnbarn. Med ord fyllda av både bottenlös sorg och evig kärlek beskrev hon den saknad som präglar varje dag sedan tragedin.
Hon berättade om de värdefulla minnen som hon noggrant bevarar – små och vardagliga saker som nu fått ett oändligt stort känslomässigt värde. Bland dessa finns leksaker från barndomen, studentmössor, ryssekort och kepsar – alla varsamt nedlagda i särskilda minneslådor, som en hyllning till de liv som släcktes alltför tidigt.
Minnesstunden, ledd av kyrkoherde Anniken Uriansstad, samlade omkring 150 personer, däribland Nes kommuns ordförande Tove Nyhus (Frp). I sitt tal betonade kyrkoherden vikten av att sörjande får samlas och dela sorgen tillsammans, som en väg till tröst och samhörighet i en tid av mörker.
En ofattbar tragedi
Det var den 24 januari förra året som Norge nåddes av den fruktansvärda nyheten. Katrine, Victoria och lilla Emily sköts och dödades i sitt hem i Nes kommun, Akershus, av sin egen far och morfar. Gärningsmannen tog därefter sitt eget liv.
Trots en omfattande polisutredning förblev motivet till dådet oklart. I början av januari i år avslutades ärendet formellt, då Riksadvokaten beslutade att lägga ner förundersökningen med anledning av gärningsmannens död. Biträdande målsägarbiträde Hege Salomon uttryckte tillfredsställelse med polisens arbete, men konstaterade att motivet bakom tragedin sannolikt aldrig kommer att bli helt klarlagt.
För de anhöriga kvarstår sorgen som en ständig följeslagare, och minnesceremonin i Ingeborgrud kyrka blev en möjlighet att hedra de tre liv som gick förlorade, och att tillsammans söka styrka i gemenskapen.
