Stellan Skarsgård: Ingmar Bergman var nazist

Stellan Skarsgård om Bergman, faderskap och filmens roll i livet: “Vi har alla brister”

Den internationellt hyllade skådespelaren Stellan Skarsgård befinner sig just nu i Tjeckien, där han gör reklam för sin nya film Sentimental Value på den prestigefyllda filmfestivalen i Karlovy Vary. I samband med festivalen mottog Skarsgård årets Crystal Globe-pris för “Outstanding Artistic Contribution to World Cinema”, ett erkännande av hans långa och mångsidiga karriär inom både europeisk och amerikansk film.

Men Skarsgård valde också att tala om mer personliga ämnen under presskonferensen – däribland sin relation till den legendariske svenska regissören Ingmar Bergman, samt sina egna reflektioner kring faderskap och livets komplexitet.

Öppenhjärtigt om Ingmar Bergman: “Han var inte särskilt trevlig”

Stellan Skarsgård sparade inte på orden när han blev tillfrågad om sin syn på Ingmar Bergman – Sveriges kanske mest internationellt erkända regissör genom tiderna. Trots att Skarsgård understryker Bergmans betydelse för filmkonsten, är han tydlig med att regissören också hade en mörkare sida.

– Min komplicerade relation med Bergman har att göra med att han inte var en särskilt trevlig kille. Han var en bra regissör, det går inte att ta ifrån honom, men man kan fortfarande benämna en person som ett skitstövel, säger Skarsgård i en intervju med Variety.

Han beskriver också hur Bergmans bakgrund och politiska sympatier under andra världskriget länge varit något som skavt.

– Bergman var manipulativ. Han var nazist under kriget och den enda personen jag känner som grät när Hitler dog. Vi fortsatte att ursäkta honom, men jag har en känsla av att han hade en väldigt konstig syn på andra människor, säger han.

Skarsgårds raka uttalanden skiljer sig från många kollegors mer vördnadsfulla hållning till Bergman, men visar på en vilja att nyansera bilden av en ikon som ofta höjts till skyarna.

Hyllar Joachim Trier: ”Han har blivit skickligare för varje film”

Skarsgård riktade däremot varmare ord mot den norske regissören Joachim Trier, som han beskriver som en regissör med stor känsla för sina skådespelare.

– Jag har noterat hur han verkligen ser skådespelarna som han arbetar med. Han har blivit skickligare för varje film och det finns en lekfullhet i hans sätt att jobba som är väldigt generös, säger Skarsgård, som tidigare samarbetat med flera av Nordens mest framstående filmskapare.

Om ”Sentimental Value” – och egna brister som far

I Sentimental Value, som hade premiär under festivalen, spelar Skarsgård en åldrad regissör vid namn Gustav. Filmen kretsar kring hans återförening med sina två döttrar, där en av dem erbjuds en roll i hans efterlängtade comebackfilm – något som blottlägger gamla sår och outtalade konflikter inom familjen.

– Det här är en regissör som inte är en särskilt bra far. När jag förberedde rollen tänkte jag först på andra regissörer jag känt genom åren – men sen kom insikten: “Se på dig själv i stället.”

Skarsgård, som själv är pappa till åtta barn – flera av dem också verksamma inom filmbranschen – talade ärligt om den balansgång som föräldraskap innebär, särskilt i kombination med en konstnärlig karriär.

– Jag är en konstnär, och ibland är jag en bra far, och ibland inte så bra. Vi har alla brister. Man kan vara en bra förälder men inte en perfekt. Och oavsett vad du gör, kommer du ändå att bli anklagad för något av dina barn, säger han med ett leende.

En karriär fylld av motstånd och mod

Stellan Skarsgård har genom åren gjort sig känd för att våga ta risker, både konstnärligt och i de roller han väljer. Från Breaking the Waves till Chernobyl och Dune, har han visat prov på bredd och integritet, något som också uppmärksammades när han tog emot Crystal Globe-statyetten.

– Det är hedrande, men jag ser det mer som ett firande av hela det team av människor jag haft förmånen att arbeta med under åren, sade han ödmjukt från scenen.

Med Sentimental Value återvänder Skarsgård till mer känslomässigt och relationellt drama, en genre han själv menar har blivit viktigare för honom med åren.

– Till slut handlar allt om relationer – hur vi älskar, sviker och förlåter varandra. Det är där det verkliga dramat finns, avslutar han.