Lina levde med avföringsinkontinens i flera år: ”Inget förtroende för vården”

Felläkta bristningar, försenade diagnoser och en känsla av att inte bli tagen på allvar.
Flera kvinnor som TV4 Nyheterna pratat med avstår från att skaffa fler barn på grund av vården de fått efter sina förlossningar.
– Du kastas ut och förväntas bita ihop och klara dig själv, säger Linnea Sandelius, 38, som fick svåra skador i samband med att hon födde sin son.

I november 2020 födde Linnea Sandelius sitt första barn på Blekingesjukhuset i Karlskrona. Hon beskriver förlossningen som en dimma, efter många timmars värkarbete så gjorde något att hennes son fastnade i krystfasen. Det togs beslut om att använda sugklocka och Linnea klipptes upp.

– Jag hade inte läst någonting om riskerna med det, hade jag gjort det så hade jag vägrat men i det läget så kände jag bara ta ut honom.

Linnea drabbades av en svår grad 3-bristning och behövde opereras efter förlossningen.

– Jag fick ligga nyförlöst och söndertrasad med en stor bomullstopp mellan benen hela natten, sen opererades jag på morgonen.

Enligt läkaren gick operationen bra och Linnea och hennes nyfödda son skrevs ut med orden att allt såg fint ut och att hon skulle bli helt återställd.

– Då trodde jag på det, jag hade inte läst så mycket om vad som kan hända när man inte får rätt hjälp, så man krigar på och tänker att så här kanske det ska kännas.

Men hon märkte snabbt att det var något som inte stämde.

– Jag hade så ont, jag kunde inte bära mitt barn eller göra någonting annat än att ligga ner.

Tappade livslusten

Linnea kontaktade förlossningen och bad om att få komma in och få sin bristning undersökt.

– Jag fick komma in och de tittade, men de sa att det var inget fel och att besvären jag upplevde hörde till när man fött barn.

Efter det rasade Linneas tillvaro. Hon fortsatte att söka hjälp på olika mottagningar men fick återkommande höra att smärtorna hon upplevde var en del av läkningsprocessen.

– Månaderna gick och jag tappade livsglädjen, min son var där med sin pappa men det gick inte att knyta an. Jag grät varje dag. Jag kände mig som en skadad fågel som varken kunde gå eller fungera.

Sex månader efter förlossningen fick hon komma på en rutinkontroll som erbjuds alla som drabbats av en grad 3-bristning.

– Då såg de att stygnen hade gått upp och det var en muskel som var helt av, det såg inte bra ut och behövde opereras.

Linnea åkte till Stockholm och opererade sig på bäckenbottenmottagningen i Huddinge.

– Det tog 15 månader från förlossningen tills jag blev ordentligt lagad och hela det första året med min son var ju helt förstört.

Hon beskriver en känsla av kastas ut och förväntas bita ihop och klara sig själv efter att man fött barn. Hennes upplevelser har lett till att hon inte vågar skaffa fler barn.

– Vi har alltid tänkt att vi ska ha två barn men jag är jätterädd att det ska hända någonting, och nu vet jag att man inte får den hjälp man behöver, så jag vågar inte.

Startade grupp för förlossningsskadade

Lina Barth födde barn 2011. Nästan tre år senare fick hon reda på att hon hade en förlossningsskada.

– Jag gick i flera år och sökte hjälp, men jag fick höra att det är normalt och att jag skulle göra knipövningar.

Lina levde dagligen med samlagssmärtor och avföringsinkontinens.

–  De fick mig att tro att det var normalt att det skulle vara så efter att man fött barn och att ansvaret låg på mig att lösa det genom att göra knipövningar.

Det var till slut Linas kompis som pushade henne att testa att söka hjälp igen. Lina fick då kontakt med en läkare som var expert på förlossningsskador som undersökte henne med ett ultraljud.

– Det tog honom 30 sekunder att konstatera att min muskulatur var skadad och att jag behövde en operation. Då hade jag gått i två och ett halvt år med avföringsinkontinens.

Lina har bestämt sig för att aldrig skaffa barn igen.

– Jag vågar inte, jag har inget förtroende för vården och förlossningen blev ett enormt trauma. Det är en jättesorg att det blev så.

Hon har varit med och startat upp gruppen “Förlossningsskadad? Du är inte ensam”, gruppen har över idag över 10 000 medlemmar.

– Jag har varit aktiv i den här frågan i 12 år. Vi har protesterat och varit ute och lyft frågan. Man tänker att det ska ha hänt något, men det blir ingen skillnad. Kvinnor föder barn och skadar sig, sen kommer man till eftervården och får ingen hjälp.

Som administratör för en grupp för förlossningsskador möter hon ofta kvinnor som delar samma upplevelse som henne själv.

– Det är jättemånga kvinnor som avstår från att föda fler barn på grund av förlossningsvården och eftervården.

4 av 10 är missnöjda med eftervården

Enligt SKR:s graviditetsenkät är 4 av 10 kvinnor inte nöjda med vården de fått efter sin förlossning.

 – Vi ser att det finns en utvecklingspotential i eftervården, det behöver göras mer. Det vi däremot också ser är att utvecklingen ändå har gått åt rätt håll under de här åren, säger Kajsa Jansson, samordnare på SKR:s satsning för kvinnors hälsa och förlossningsvård.

SKR och regeringen har sedan 2015 ingått överenskommelser om att satsa på en förbättrad förlossningsvård. I satsningen ingår bland annat att stärka och utveckla eftervården.

– Vi är lite oroliga nu från SKR:s och regionernas sida, det är att det sista året med den här satsningen så vi vet inte vad som kommer hända från 2026. Det behöver verkligen hållas i de här frågorna som kommit i skymundan väldigt länge och nu när det äntligen är lite fokus på dem så kan vi inte bara släppa dem.

Enligt Kajsa Jansson behövs mer resurser för att fortsätta att utveckla eftervården.

– Vi försöker hela tiden flagga, för regionerna gör verkligen sitt bästa, men får man inga medel så det blir lite att man ska trolla med knäna, fortfarande går väldigt mycket av de här medlen som vi har inom den här satsningen till kompetensförsörjning och att anställa personal och det går ju inte att tro att man kan trolla fram nya arbetssätt och mottagningar utan resurser tyvärr.

Att kvinnor inte vågar föda fler barn på grund av den vård de fått efter sina förlossningar, vad säger du om det? 

– Det är fruktansvärt att höra den bilden av vården, säger Kajsa Jansson.