7 år sedan Vibeke Skofteruds död – flickvännens rörande ord

Den tidigare längdskidåkaren Vibeke Skofterud skulle ha fyllt 45 år i år. Till allas stora sorg kommer hon aldrig att få den möjligheten.

När hon dog den 29 juli 2018 skickade det en stor chockvåg genom hela Norge. Ingen kunde tro att det var sant. Hon omkom i en vattenskoterolycka.

Skofterud imponerade inte bara som idrottsutövare, utan också som medmänniska. Hon gjorde ett starkt intryck på många.

Som längdskidåkare blev hon olympisk mästare i stafett 2010 och världsmästare i stafett både 2005 och 2011. Efter att hon lade skidorna på hyllan höll hon sig fortsatt aktiv, både fysiskt och i rampljuset. Hon var ofta skiexpert i TV och ägnade sig åt varierad träning.

Skofterud anmäldes saknad när hon inte återvände till stugan där hennes flickvän Marit Stenshorne väntade natten till 29 juli 2018.

Hon hittades död samma förmiddag efter att ha omkommit i en vattenskoterolycka vid ön St. Helena i Hovekilen på Tromøy, utanför Arendal.

Hon var påverkad av alkohol när hon kraschade. Skofterud begravdes från Eidsbergs kyrka i Østfold den 9 augusti 2018.

Ett hav av människor hade samlats, både inne i och utanför kyrkan, för att ta ett sista farväl av Vibeke Skofterud, som gick bort endast 38 år gammal.

Flickvännen Marit Stenshorne förlorade en av sina allra närmaste. Hon förlorade personen hon tänkt bli gammal tillsammans med. Samma dag som den fruktansvärda nyheten nådde hela Norge, lade Marit ut ett rörande inlägg till Vibeke. Hon tog farväl med dessa ord:

”Vibeke, du är min stora kärlek, min flickvän, min älskade, min hjälte, min mentor och bästa vän. Vi sa: vi två för alltid. Vi skulle ju bli gamla och krokiga tillsammans. Det kommer att bli så sorgligt och svårt utan dig. Du gav mig så mycket positivitet, tacksamhet, skratt, glädje, kunskap och kärlek. Älskar dig.”

Marit höll också ett tal under begravningen – och bröt ihop i tårar. Det var en känslosam stund som berörde alla som var där och en stor del av det norska folket.

Sorgen låg som ett stilla täcke över församlingen. Mitt i allt stod flickvännen och talade så vackert om sin älskade.

Hon beskrev Vibeke som den mest levande människa hon någonsin mött. – Hon kom in i mitt liv som en virvelvind och tog mig med storm. Ett härligt kaos med massor av skratt, letande efter bilnycklar, bankkort som var borta. Kunskap, omsorg, kärlek och tacksamhet, fortsatte hon.

Marit beskrev en människa som rymde hela känsloregistret, fylld av liv, entusiasm och nyfikenhet.

– Vibeke var så mycket av allt. Vi hade så många upplevelser och resor tillsammans, och du älskade Tromøy och havet. Vi såg så mycket fram emot semestern vi precis hunnit börja. Men det vi älskade allra mest var vardagen. En omelett på morgonen, en joggingtur i skogen eller bara ligga på soffan och se på serier, mindes hon med tårar i ögonen.

– Vi två skulle bli gårdskäringar och leva livet tillsammans för alltid. Vibeke, du är min älskade. Du gjorde mig lycklig. Tack för att jag fick älska dig.

Vi kommer aldrig att glömma dig, Vibeke.

Vi sänder våra varmaste tankar till alla som fortfarande påverkas av Vibekes bortgång. Vila i frid.