Saron Getachew, 25 år, pratar lugnt och samlat, utan att visa mycket känslor när hon berättar sin historia. Hennes röst är stadig, och hennes uttryck förblir neutralt även när hon beskriver de ofattbara grymheter hon utsattes för. Hon säger att detta är ett resultat av det trauma hon genomgick under sin flykt till Europa – en resa där hennes liv stod på spel, där hon fraktades över Medelhavet i en skakig båt, utnyttjades av libyska styrkor, fängslades och såldes som slav.
När hon pratar om den ruckliga båten som tog henne över Medelhavet, beskriver hon den som en skör farkost som knappt höll för de hårda vågorna. Hon minns den överväldigande rädslan, vetskapen om att varje minut kunde bli hennes sista. Men den verkliga mardrömmen var långt ifrån över. I Libyen blev Saron ett offer för brutal exploatering. Hon såldes, fängslades och tvingades in i slaveri, utsattes för ofattbart missbruk av människohandlare.
Trots det hon har gått igenom pratar hon om det hela med en stillsam och överlag kontrollerad ton. Hennes ord är genomtänkta och vägvinnande, men ändå hänger den oerhörda tyngden av hennes erfarenheter i luften. Det är tydligt att även om traumat kanske aldrig helt lämnar henne, har hon funnit ett sätt att överleva och återta sin röst. Hennes berättelse handlar inte bara om överlevnad, utan om den orubbliga styrkan som hjälpte henne att ta sig igenom de mörkaste tiderna.
